I dag satt jag och pratade med en kollega som delar min passion för löpning ute i naturen. Han hade precis sprungit AXA Fjällmaraton och tidigare i sommar sprang vi Kullamannen tillsammans. Han nämnde för en annan kollega att han valt att gå från asfaltslöpning till trail och berg efter att ha blivit inspirerad av en blogg han brukar läsa. ”Najs!”, tänkte jag. ”Vad är det för en ny blogg? Den måste jag läsa.” Lite sen med att fatta poängen som vanligt. Det är min blogg och då kom jag också på att det var et tag sedan jag uppdaterat den. Lite ödmjukt stolt, blir jag naturligtvis om jag kan inspirera andra. Det var också mitt nyårslöfte. I en tid då alla fokuserar på vad de ska sluta göra, så valde jag att fokusera på att fortsätta att göra något som jag tror att jag är bra på; att inspirera.

Senaste veckorna har varit helt underbara. Jag har varit hemma i Skåne och tillbringat nästan all tid på Kullaberg. Sprungit, scramblat och klättrat. Det roligaste är nästan att scrambla runt på nya ställen och hitta nya klippor och genvägar. Även en del senvägar, har det blivit då jag fått improviserat mig fram för att slippa klättra ner för någon brant klippa. Massa björnbär har där varit också. jag har varit tvungen att stanna och äta en massa. Smakar bättre än energibars. smiley

Jag har också hunnit med att utmana Kullamannens FKT. FKT står för Fastest Known Time och är ett koncept där man kör en rutt på snabbast tid, men man väljer när man gör det. Jag hade rekat denna tur en gång tidigare, på väldigt sega ben. Denna gång fick jag lite sällskap och har då även ett kvalificerat vittne. Jag klarade också av att slå rekordet! Jag gillar konceptet och tror att det kan utvecklas och bara fantasin sätter egentligen gränser. Här är en annan (bekannt från Transgrancanaria) som också satt ett FKT nyligen. Det inspirerar mig till ett nytt, hemligt projekt som fortfarande bara är på idéstadiet.

https://www.youtube.com/watch?v=ZyIQHgDRTcg

I morgon åker jag till Zermatt för Matterhorn Ultraks och nästa helg är det dags för Trofeo KIMA i Italien. Foten känns bra, trots att jag slog upp stukningen lite grann i söndags under klättring. Lite irriterad blev jag allt på mig själv, men nu känns det i alla fall bra. Det ska bli jättekul att komma tillbaka till Zermatt. Ultraks var mitt första Skyrunninglopp och jag hade en väldigt inspirerande dag. Jag hoppas att jag kan ha samma känsla på lördag och att solen skiner så at jag kan njuta av den fantastiska vyn. Tid och placering är av mindre vikt.